Kassa rubriker och roliga minnen

Nu har jag äntligen pluggat klart. Min rumpa känns som den är helt mör och mitt huvud känns som mossa så nu förtjänar jag lite paus innan jag ska krypa ner i sängen. Motiverar mig till detta blogginlägget med hjälp av Adele och sjunger för full hals. Undra hur mycket av min skönsång som uppfattas av grannarna? Kanske inte är jätteuppskattat att höra på en måndag kväll men vad gör man inte för lite skön musik.

Har nu suttit på den här stolen i exakt 3 timmar snart, förutom lite övningar för att mjuka upp kroppen, känns rätt bra faktiskt. Och det märks också på min text som ska vara inne imorgon. Nu är det bara typ halva kvar, blääääh. Nej inte så mycket men känns mycket fastän jag har fått gjort sjukt mycket på den här tiden också. Känns alltid så skönt i kroppen när man har tillbringat några timmar med att plugga, känns skönt att man kan fastän det känns som döden när man ska börja. Tur att det som sagt finns pepp-musik så man inte smälter ihop.

Nu babblar jag bara på märker jag. Jag är nog trött och pigg samtidigt, har druckit powerking samtidigt som jag pluggade så jag är lite smått speeedad nu faktiskt. Har också dragit av lite på min uppmärksamhet till min kära lilla vän Mia (kika in på bloggen HÄR!). Jag har trakasserat henne med massa minnen om gamla låtar och andra roliga minnen. Konstigt nog så pluggar jag alltid bäst till gamla låtar och minnen, kanske för att jag blir motiverad att göra klart så jag får prata mer moahaha. I vilket fall som helst så fungerade det ju för nu är jag tja nästan klar.

Min (nästan) favoritsyssla nu för tiden är att gå igenom gamla bilder och tänka tillbaka på tiden. När man satt i Stenungsund som någon annan fjortis och käkade negerbollar (japp det heter ju så?!) och trodde att vi blev höga på socker. Det är tur att man har kvar bilder som påminner om de roliga tiderna. Det finns såklart sjuka minnen från idag också men det är alltid roligt att kika bakåt också. Och komma ihåg att man mådde bra och hade det roligt då! Även om man då mitt i all tonårsdepp faktiskt inte trodde det.

Mina finaste minnen från tonåren är nämligen med världens bästa Mia på våran buss 337. Där hade vi våra roligaste, sorgligaste och argaste stunder. Längst bak i bussen delade vi hemlisar, spottade på säten (nej det gjorde vi inte hahah) och gjorde miner åt alla bilar som körde förbi utanför. Utan 337:an hade vi aldrig haft så roliga och tråkiga samtal som vi faktiskt har haft tillsammans. Det är tur att man kan komma ihåg sådana saker när man bor 30 mil ifrån varandra och inte träffas alls lika ofta som innan.

Men tack Mia för alla otroligt roliga och tråkiga minnen jag har tillsammans med dig! Någon dag ska jag skriva en bok om alla våra tokigheter och jag ska döpa den till "Buss 337".

Puss!